Utkast: Juni 26, 2011

Jag har varit på sjukhuset idag, och efter fem / sex timmars väntan så  rengjorde dom det värsta såret och gav mig antibiotika.
ANTIBIOTIKA.
Kvinnohelvetet började babbla om att ifall jag var hennes dotter så skulle hon inte skriva ut nåt smärtstillande för man blir lite groggy av det.
MEN KOM IGEEEEEN, om din dotter har så ont som jag nu har och inte ens kan gå på benet utan att vara nerdrogad av tradd, och ålar sig fram medan tårarna inte vill annat än att rinna, men satan så hon biter ihop för hon har ju sig själv att skylla.
Jag är jävligt säker på att hon hade skrivit ut vad som helst till sin dotter bara hon slipper smärtan.
Det kvinnohelvetet satt och sa till mig när hon kollade mig i ögonen var att små lillflickor med gosedjur(som jag fått av nina btw<3) ska ha ont och lida.
LOVAR,  att om jag var kille hade jag fått hur starka mediciner som helst för killar är ju astuffa, om det gör ont så visar dom det inte.
 
Men slynhelvete tror du inte att det gjorde nådigt jävla ont efter de där långa sprutorna i benet ändå.
När dom skrapade ur såret från grus och skit, eller när de använde en tandborste och borstade bort de, fuck no att jag skulle ha fler sprutor. (Har inga problem med en spruta men när det är typ fem efter varann så gillar jag det ikket.)

Utkast: Juni 28, 2011

Jag vet att det inte bara är jag.
Men jag förstår inte varför jag har en mor som verkar göra allt för att få mig att må dåligt.
Hon trycker ner mig, försöker ge mig dåligt samvete.
Försöker få mig att göra massa saker när jag knappt kan gå. Bara utstrålar hur dålig hon tycker att jag är.
Hon sa flera gånger idag att det måste vara jättepinsamt för mig att dom kom hem och det såg ut som skit med massa disk och knappt äten mat framme. Att jag måste ha skämts när therese kom över och hjälpte mig byta förbanliknande sak och kolla till mitt ben.(Hon är sjuksköterska)
Hon tyckte att det var fel av mig att säga nej när hon frågade om jag behövde hjälp med nåt och jag tackade nej.
Vilket var jätte fel för när marie och kompani hade kommit hem så hade de ofc fått städa undan den disk som stod på diskbänken. Och eftersom jag tackade nej för hjälpen så tycker hon att jag kunde tagit undan allt själv.
jag tackade nej för jag ansåg att de hade nog med de dom höll på med. Speciellt när therese också går på kryckor.
Marie tycker att jag nu kan städa köket eftersom jag kunde koka pasta, med hjälp av min bror.
Jag hade inte ätit sedan i fredags och har sovit högst fyra timmar i tre nätter nu.
Allt jag gör är fel. Allt jag gör ska jag skämmas och må dåligt över.
Jag bryr mig inte ifall hennes kompisar på facebook tar bort mig som vän för saker jag skriver.
Det jag skriver, skriver jag. Om någon har problem med det, ta bort mig som vän så slipper du se det.
Om Linn ska in i duschen och leka med sin vän så ska hon de, om jag skriver det så gör jag det.
Tänker fan inte ha nån skamm i kroppen.
Jag tänker göra mitt bästa för att inte ta åt mig av dina ständiga påhopp och underliga kommentarer.
Jag förtjänar bättre än det och jag vet det så mycket mer än väl.
Låt mig vara ifred.
 
 

Jag vet att du sover.

Frågor utan svar. Problem utan något så nära en lösning.
Känslor som lycka och kärlek med slag av besvikelse och tårar.
Aldrig jämt, alltid likadant.
Tiden tickar och livet är en skör tråd som sakta, sakta eller riktigt snabbt tunnas ut och går av.
Orken är nedanför källaren, begraven långt ner i jorden.
Lyckan får aldrig vara lång, vad ska jag säga för att du ska förstå?
Hur många gånger har jag inte sagt exakt samma saker och du har hållt med om att du kan göra det lilla som jag ber dig om. Vill bara känna mig älskad, Varför ska det vara så svårt.
 
Vill bli sedd med respekt och tagen på allvar, prata med folk som förstår vad jag menar och inte kollar på mig som om jag är en idiot bara för att de inte fattar vad jag säger.
 

Orange Sky

Mellan två lektioner idag gick jag ne till bibloteket här i Härnösand och  lånade boken Cannabusiness, har inte kommit så lågt ännu men den verkar riktigt bra faktiskt. Märkte även att larmet i bibloteket går av ungefär var tionde minut, eller så var det bara idag.
Jag har letat bikinis för resan till Gran Canaria, hittade en jättefin, men en fanns inte kvar så klart.


En återkommade fråga i mitt huvud som jag aldrig kan svara på.
Jag förstår faktiskt inte varför det i alla fall kan få bli bra ett litet tag.
Jag tycker att jag kan få ha lite tur med livet, bara lite.
Jag är less på saker som blir fler och måste hanteras eller ignoreras.
Varför blir det aldrig bra?



COKE IS GOOD FOR YOU. ne men cola är gott.

Lite kort sammanfattning.
Har idag: haft estetiskverksamhet då jag satt i en bastu och var extremt manlig med särade ben och en luftöl i handen.  Om det var nån som inte fattade helt så var det nån form av teater, även om vissa parter bara sitter där med stoneface och vägrar vara med. Alltså killar i klassen sjöfart som inte ser hur de kommer kunna utnyttja de dom lär sig på esteten i arbetslivet på sjön.
Har även burit ut stolar från skola med Linn som vi satt på och snackade skit, (vi bar tillbaka dom sen, lovar).

Egentligen så var allt detta bara en anleding för mig att få lägga upp massa dåliga cambilder på mig. 


Ser ut som en elak fjortis här^


Det är min blogg, mitt liv. Det jag skriver här är sanning, sen avgör du vad du själv vill tro eller vrida om till din egna lilla sanning.

Sitter mest och hoppas på att saker och ting ska lösa sig när det egentligen inte kommer någon vart eller helt enkelt bara blir sämre.
Jag var inte på Maries 50års dag, hade sån ångest för att åka upp dit, visste inte vad jag skulle ta mig till alls.
Ville inte dit helt enkelt, går aldrig bra ändå.
Jag har nu sagt till dom att jag inte alls mår bra där, vilket jag har sagt förr men det har bara slutat med massa argument från deras sida om att det är mitt fel. (Nej jag hittar inte på, har ingen anledning till det och jag anser inte att jag är rebillisk och cool för att jag inte platsar i min familj).

Har iaf kolla på en dokumentär om cannabis som jag aser var helt okej faktiskt, det var inte massa skit om att cannabis är EXTREMT farligt, att man tar livet av sig osvosv... Utan mer om den medicinska delen, om vilka framgångar dom har gjort genom medicinsk cannabis. Folk som tidigare gått på massa morfin och fem olika piller varje dag eller mer men ändå hade ont och problem med sin sjukdom eller handikapp. Men när de då fick prova cannabis så funkade det så otroligt mycke bättre än alla andra starka och extemt beroendeframkallande mediciner.
Jag förstår verkligen inte varför dom (de högre makterna som kan göra det) inte legaliserar det som en medicin, tycker de kan svälja sin stolthet eller vad det nu är som håller dem tillbaka, och styra så det finns som receptbelagd medicin. Folk har blivit av med sin cancer och annat med hjälp av det, så tänk om detta nu är übermedicinen om botar cancer?!
Säger detta till er som inte vet, alkohol är farligare och det finns inte ett enda dokumenterat brott eller liknande när personen ENDST var påverkad av cannabis. Dessutom finns det inget ämne i det som är beroendeframkallande. Helt ärligt, kan vi inte bara legalisera det som medicin? Så folk slipper morfin och skit.

Jag hoppas att jag har fått fram min åsikt här och att ingen misstolkar detta som att jag håller på att knarka ihjäl mig eller så. Men det tror jag inte eftersom med logiskt tänkande så inse man ganska så snabbt att en fattig student som inte har råd med kläder eller mat skulle nog inte lägga pengar på dyrt knark. Så slappna av och andas ut, enda drogen jag rullar på är alkohol, om ens det.

peace!

Saker jag önskade gick eller bara sånt jag vill

Jag vill tattuera mig, har massa planer men aldrig pengar till det.

Vill fixa dermal anchor (enpunkts piercing, om det säger mer).

Jag vill klyva tungan, men det får vänta tills jag blir 20, då borde jag ha väntat länge nog med tanken och om jag fortfarande vill så gör jag det.

Jag vill till Gränna igen, jag vill bila med Joar, eller Cornelia eller kanske Sara om hon vill.
Fota och bo i husvagn eller husbil. Sverige semester med husbil + mysig människa, utan att behöva supa för att ha kul, utan äta polkagrisar, fota och god mat.

Jag vill ha ett jobb, pengar och något att kalla hem, en lägenhet men helst ett hus 15 min från stan, med fin gård, garage och en snickarboa. Vill ha en hundgård och ca 30 meter till närmsta granne.

Jag vill ha körkort men varken Marie eller Erik verkar förstå att jag inte kommer kunna ta det i Umeå, är ju aldrig där. Jag bor här, iaf några månader till, sen blir det panik.
Kan inte bo med dom, funkar inte om man redan flyttat hemifrån, när man är van att klara sig själv. Går inte att gå tbx till folk som tror att de äger dig, ska bestämma det du ska göra, när du ska städa och hur du ska göra det.
När du ska äta, när du inte får äta, när du ska sova, när du inte får sova, när du är dålig och när du gör allt på fel sätt.
Jag vill inte gå tillbaka till det, jag orkar inte med att vara en marionettdocka, trådarna klipptes när jag var 16 och det går inte att bura in min fria själ.

Sist så vill jag ha pengar till julklappar. Men det lär inte hända.



Let´s get loud.

I need a change.
Gotta do something.


Somewhere over the rainbow

Nånting är fel.
Någonting stämmer inte allt.
Jag vet inte vad, men de äter upp mig inifrån.



Det slog mig nu vad det är. Jag saknar min mormor.
Jag behöver en kram, en riktig sådan. Typ.. en Menos kram, inget mesande.

OKEJ

Känner att jag har ett liv och inte uppdaterar så mycket hehe.
Nemen jag är atm i Härnösand, bor hos Joar och sover bort hela dagarna.
Linn är förövrigt här i Hörnösand hon med = AWESOMENESS :DDDD
Jag är galen och kär.

Min familj är på Kreta i Grekland, jag drar på Urkult snart och  vet inte vad som händer sen.


Härnösand imorgon då kanske?!

HEY!
Jag har en ny mobil= nytt nummer och alla mina gamla kontakter är borta.
KRAM

Små saker jag gör när jag inte tar mig ut ur huset

Typ som att rita lite tangenter på mitt ben.

Slängde in en kommentar på Kissies blogg, kändes tufft och banbrytande.

Slog mig just att jag är typ, osminkad på de flesta av alla bilder här.
Roligt hur man kan går från att inte kunna gå utanför dörren utan smink till att ah, detta iaf.

MAN i feel like a woman!

Jag borde spela piano oftare.
Min skalle överröser mig med idéer för tattueringar och bodymods.
En sak är säker. Jag är kär i en speciellt.
Som jag med 110% sannolikhet kommer tattuera.
Och det är denna

Säg nu hur du ser mig

Tror jag ändrar lite klädstilsliknande insperationskälla sak liknande inriktning och halvt som halvt dumpar allt det där stora.
får se vad som blir.
But i kinda know already... MAHAHAHAHHAHAHAHHHAHAA

Eller mod att stanna kvar?

RSS 2.0