Men jag förstår inte varför jag har en mor som verkar göra allt för att få mig att må dåligt.

Hon trycker ner mig, försöker ge mig dåligt samvete.

Försöker få mig att göra massa saker när jag knappt kan gå. Bara utstrålar hur dålig hon tycker att jag är.

Hon sa flera gånger idag att det måste vara jättepinsamt för mig att dom kom hem och det såg ut som skit med massa disk och knappt äten mat framme. Att jag måste ha skämts när therese kom över och hjälpte mig byta förbanliknande sak och kolla till mitt ben.(Hon är sjuksköterska)

Hon tyckte att det var fel av mig att säga nej när hon frågade om jag behövde hjälp med nåt och jag tackade nej.

Vilket var jätte fel för när marie och kompani hade kommit hem så hade de ofc fått städa undan den disk som stod på diskbänken. Och eftersom jag tackade nej för hjälpen så tycker hon att jag kunde tagit undan allt själv.

jag tackade nej för jag ansåg att de hade nog med de dom höll på med. Speciellt när therese också går på kryckor.

Marie tycker att jag nu kan städa köket eftersom jag kunde koka pasta, med hjälp av min bror.

Jag hade inte ätit sedan i fredags och har sovit högst fyra timmar i tre nätter nu.

Allt jag gör är fel. Allt jag gör ska jag skämmas och må dåligt över.

Jag bryr mig inte ifall hennes kompisar på facebook tar bort mig som vän för saker jag skriver.

Det jag skriver, skriver jag. Om någon har problem med det, ta bort mig som vän så slipper du se det.

Om Linn ska in i duschen och leka med sin vän så ska hon de, om jag skriver det så gör jag det.

Tänker fan inte ha nån skamm i kroppen.

Jag tänker göra mitt bästa för att inte ta åt mig av dina ständiga påhopp och underliga kommentarer.

Jag förtjänar bättre än det och jag vet det så mycket mer än väl.

Låt mig vara ifred.