Utkast: Juni 26, 2011
Jag har varit på sjukhuset idag, och efter fem / sex timmars väntan så rengjorde dom det värsta såret och gav mig antibiotika.
ANTIBIOTIKA.
Kvinnohelvetet började babbla om att ifall jag var hennes dotter så skulle hon inte skriva ut nåt smärtstillande för man blir lite groggy av det.
MEN KOM IGEEEEEN, om din dotter har så ont som jag nu har och inte ens kan gå på benet utan att vara nerdrogad av tradd, och ålar sig fram medan tårarna inte vill annat än att rinna, men satan så hon biter ihop för hon har ju sig själv att skylla.
Jag är jävligt säker på att hon hade skrivit ut vad som helst till sin dotter bara hon slipper smärtan.
Det kvinnohelvetet satt och sa till mig när hon kollade mig i ögonen var att små lillflickor med gosedjur(som jag fått av nina btw<3) ska ha ont och lida.
LOVAR, att om jag var kille hade jag fått hur starka mediciner som helst för killar är ju astuffa, om det gör ont så visar dom det inte.
Men slynhelvete tror du inte att det gjorde nådigt jävla ont efter de där långa sprutorna i benet ändå.
När dom skrapade ur såret från grus och skit, eller när de använde en tandborste och borstade bort de, fuck no att jag skulle ha fler sprutor. (Har inga problem med en spruta men när det är typ fem efter varann så gillar jag det ikket.)
Utkast: Juni 28, 2011
Jag vet att det inte bara är jag.
Men jag förstår inte varför jag har en mor som verkar göra allt för att få mig att må dåligt.
Hon trycker ner mig, försöker ge mig dåligt samvete.
Försöker få mig att göra massa saker när jag knappt kan gå. Bara utstrålar hur dålig hon tycker att jag är.
Hon sa flera gånger idag att det måste vara jättepinsamt för mig att dom kom hem och det såg ut som skit med massa disk och knappt äten mat framme. Att jag måste ha skämts när therese kom över och hjälpte mig byta förbanliknande sak och kolla till mitt ben.(Hon är sjuksköterska)
Hon tyckte att det var fel av mig att säga nej när hon frågade om jag behövde hjälp med nåt och jag tackade nej.
Vilket var jätte fel för när marie och kompani hade kommit hem så hade de ofc fått städa undan den disk som stod på diskbänken. Och eftersom jag tackade nej för hjälpen så tycker hon att jag kunde tagit undan allt själv.
jag tackade nej för jag ansåg att de hade nog med de dom höll på med. Speciellt när therese också går på kryckor.
Marie tycker att jag nu kan städa köket eftersom jag kunde koka pasta, med hjälp av min bror.
Jag hade inte ätit sedan i fredags och har sovit högst fyra timmar i tre nätter nu.
Allt jag gör är fel. Allt jag gör ska jag skämmas och må dåligt över.
Jag bryr mig inte ifall hennes kompisar på facebook tar bort mig som vän för saker jag skriver.
Det jag skriver, skriver jag. Om någon har problem med det, ta bort mig som vän så slipper du se det.
Om Linn ska in i duschen och leka med sin vän så ska hon de, om jag skriver det så gör jag det.
Tänker fan inte ha nån skamm i kroppen.
Jag tänker göra mitt bästa för att inte ta åt mig av dina ständiga påhopp och underliga kommentarer.
Jag förtjänar bättre än det och jag vet det så mycket mer än väl.
Låt mig vara ifred.
Jag vet att du sover.
Frågor utan svar. Problem utan något så nära en lösning.
Känslor som lycka och kärlek med slag av besvikelse och tårar.
Aldrig jämt, alltid likadant.
Tiden tickar och livet är en skör tråd som sakta, sakta eller riktigt snabbt tunnas ut och går av.
Orken är nedanför källaren, begraven långt ner i jorden.
Lyckan får aldrig vara lång, vad ska jag säga för att du ska förstå?
Hur många gånger har jag inte sagt exakt samma saker och du har hållt med om att du kan göra det lilla som jag ber dig om. Vill bara känna mig älskad, Varför ska det vara så svårt.
Vill bli sedd med respekt och tagen på allvar, prata med folk som förstår vad jag menar och inte kollar på mig som om jag är en idiot bara för att de inte fattar vad jag säger.
