Frågor utan svar. Problem utan något så nära en lösning.

Känslor som lycka och kärlek med slag av besvikelse och tårar.

Aldrig jämt, alltid likadant.

Tiden tickar och livet är en skör tråd som sakta, sakta eller riktigt snabbt tunnas ut och går av.

Orken är nedanför källaren, begraven långt ner i jorden.

Lyckan får aldrig vara lång, vad ska jag säga för att du ska förstå?

Hur många gånger har jag inte sagt exakt samma saker och du har hållt med om att du kan göra det lilla som jag ber dig om. Vill bara känna mig älskad, Varför ska det vara så svårt.

 

Vill bli sedd med respekt och tagen på allvar, prata med folk som förstår vad jag menar och inte kollar på mig som om jag är en idiot bara för att de inte fattar vad jag säger.